ADD – uppmärksamhetsstörning. Symtom och behandling hos barn och vuxna

ADD - czym jest i jak się objawia?

ADD, även känt som Attention Deficit Disorder, är ett tillstånd som kännetecknas av nedsatt koncentration och tankspriddhet, men utan överdriven motorisk hyperaktivitet. Det är en störning som kan påverka alla aspekter av en persons liv, från interpersonella relationer till prestationer på arbetet eller i skolan.

Vad är ADD – uppmärksamhetsstörning med underskott

ADD står för Attention Deficit Disorder, som på polska betyder uppmärksamhetsstörning. Det är en variant av ADHD, en neurobiologisk störning som kännetecknas av koncentrationssvårigheter, överdriven impulsivitet och ofta fluktuerande aktivitetsnivåer. ADD förekommer hos barn och vuxna

Personer med diagnosen ADD kan ha svårt att behålla uppmärksamheten på en enda aktivitet, är ofta distraherade, har problem med organisation och planering och kan agera impulsivt utan att noggrant tänka igenom konsekvenserna. Denna störning kan påverka olika aspekter av livet, t.ex. inlärning, arbete, sociala relationer och dagliga funktioner.

För barn baseras diagnosen ADD ofta på att läkare, psykologer eller mentalvårdspersonal observerar symtomen. Olika metoder används för att behandla och hantera störningen, inklusive beteendeterapi, psykoterapi och, i vissa fall, medicinering.

ADD – symtom

Symtomen på ADD (Attention Deficit Disorder) kan variera från person till person och uppträda i olika svårighetsgrader. De vanligaste symptomen som kännetecknar ADD är:

  1. Koncentrationssvårigheter: Personer med ADD har svårt att hålla uppmärksamheten på en aktivitet under längre perioder. De blir lätt distraherade och tappar intresset.
  2. Överdriven impulsivitet: Impulsivitet yttrar sig i att en person agerar utan att tänka igenom det först, vilket kan leda till felaktiga eller riskabla beslut.
  3. Organisations- och planeringsstörningar: Personer med ADD kan ha svårt att organisera sina tankar, uppgifter och sin tid. De kan ha svårt att planera, vilket kan leda till kaos i det dagliga livet.
  4. Frekvent glömska: Att glömma viktiga åtaganden, skoluppgifter eller arbete är vanligt hos personer med ADD.
  5. Svårigheter att utföra mentalt utmanande uppgifter: Personer med ADD kan undvika uppgifter som kräver långvarig koncentration, vilket kan leda till förseningar i arbete eller studier.
  6. Frekventa avbrott: personer med ADD kan ofta avbryta andra under en konversation eller på jobbet eftersom de har svårt att vänta på sin tur.
  7. Svårigheter att kontrollera känslor: Känslor kan vara mer intensiva och flyktiga hos personer med ADD. De kan ha svårt att reglera sina känslomässiga reaktioner.
  8. Svårigheter att slutföra projekt: Personer med ADD kan påbörja många projekt men ha svårt att slutföra dem.
  9. Sömnstörningar: Ofta kan personer med ADD ha svårt att somna eller upprätthålla ett regelbundet sömnmönster.
  10. Sociala störningar: Svårigheter att fokusera uppmärksamheten kan leda till svårigheter att etablera och upprätthålla sociala relationer.

Det är värt att notera att alla dessa symtom inte nödvändigtvis förekommer hos alla personer som diagnostiserats med ADD, och att deras svårighetsgrad kan variera. Diagnos och behandling av ADD bör utföras av personal inom mentalvården, t.ex. psykiatriker eller psykologer.

ADD – orsaker till uppmärksamhetsstörning

Här är de orsaker som kan förknippas med uppmärksamhetsstörning (ADD):

  1. Ärftlighet: Genetik är viktigt när det gäller uppmärksamhetsstörning (ADD). Personer som har förstagradssläktingar med denna sjukdom löper större risk att utveckla den.
  2. Neurobiologiska faktorer: Avvikelser i nervsystemet, t.ex. störningar i regleringen av signalsubstanser (t.ex. dopamin eller noradrenalin), kan påverka förmågan att fokusera och kontrollera impulser.
  3. Miljöfaktorer: Miljöfaktorer som exponering för toxiner under graviditeten, exponering för bly, rökning eller konsumtion av giftiga ämnen under utvecklingen kan påverka utvecklingen av uppmärksamhetsstörningar.
  4. Prenatala störningar: Stress hos modern under graviditeten, infektioner eller andra faktorer som stör hjärnans utveckling hos fostret kan påverka utvecklingen av uppmärksamhetsstörningar hos barnet.
  5. Hjärnskador: Hjärnskador till följd av skada, sjukdom eller andra faktorer kan påverka en persons förmåga att fokusera uppmärksamheten.
  6. Störningar i känsloreglering: Problem med känsloreglering och impulsivitet kan leda till koncentrationssvårigheter.
  7. Sömnbrist och kost: Brist på tillräcklig sömn och en kost som innehåller mycket socker och konstgjorda färgämnen kan påverka hjärnans funktion och förmågan att fokusera.
  8. Psykosociala faktorer: Stress, låg självkänsla, svårigheter i interpersonella relationer eller problem i skolan eller på arbetet kan bidra till uppmärksamhetsstörningar.

Det är viktigt att komma ihåg att orsakerna till uppmärksamhetsstörningar kan vara komplexa och ofta inbegriper samverkan mellan olika faktorer.

Vad är skillnaden mellan ADHD och ADD?

ADHD och ADD är två relaterade termer, men har vissa skillnader. Båda sjukdomarna har liknande symtom och rör koncentrationssvårigheter, impulsivitet och aktivitet, men skiljer sig främst åt när det gäller förekomsten av överdriven rörelse och hyperaktivitet i fallet med ADHD.

  1. ADHD: Denna störning kännetecknas av koncentrationssvårigheter, impulsivitet och överdriven motorisk aktivitet. Personer med ADHD kan vara rastlösa, ständigt i rörelse, ha svårt att sitta stilla och deras beteende är ofta hyperaktivt.
  2. ADD: Denna term användes tidigare för att beskriva uppmärksamhetsstörning utan uttalad hyperaktivitet. Den används nu mindre i den officiella diagnostiska terminologin. I stället finns det undertyper av ADHD, såsom ADHD med övervägande hyperaktivitet (hyperaktiv typ), ADHD med övervägande koncentrationsproblem (ouppmärksam typ) och ADHD av blandad typ, där både koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet förekommer.

I praktiken är ADHD nu en vanligare term för en störning som omfattar både koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Vissa källor och individer använder dock fortfarande termen ADD i ett sammanhang som främst beskriver koncentrationssvårigheter. I slutändan bör diagnos och klassificering av störningen utföras av en kvalificerad mentalvårdspersonal.

ADD – diagnos

Diagnosen Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADD), särskilt i samband med den nuvarande terminologin som inkluderar undertyper av Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD), är en komplex process som kräver medverkan av personal inom mental hälsa. Här är en översikt över hur en ADD-diagnos ser ut:

Konsultation med läkare: Det första steget är en konsultation med en läkare, vanligtvis en psykiater eller barnläkare, som samlar in information om patientens sjukdomshistoria, symtom och beteende. När det gäller barn kan även lärare involveras för att ge information om barnets beteende i skolan.

Klinisk intervju: Läkaren intervjuar patienten eller vårdnadshavaren för att ta reda på mer om symtomen, deras svårighetsgrad, varaktighet och inverkan på den dagliga livsföringen.

Fysisk undersökning: Även om ADD inte är förknippat med fysiska symtom kan läkaren utföra en fysisk undersökning för att utesluta andra medicinska orsaker till koncentrationssvårigheter, t.ex. endokrina eller neurologiska störningar.

Psykologiskbedömning: En psykolog eller annan personal inom mentalvården kan göra en psykologisk bedömning, som kan omfatta psykologiska tester, frågeformulär för symtombedömning och beteendeobservationer.

Diagnostiskakriterier: Diagnosen uppmärksamhetsstörning (ADD) eller den relevanta undertypen av ADHD baseras på en uppsättning diagnostiska kriterier som definieras i klassifikationer som DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller ICD-10 (International Classification of Diseases).

Krav på symtom: Ett tillräckligt antal kriterier och symtom som försvårar koncentration, impulskontroll och/eller hyperaktivitet (beroende på subtyp) krävs för att ställa diagnosen.

Uteslutning av andra orsaker: Diagnosen ADD kräver också uteslutning av andra medicinska eller psykiatriska orsaker till koncentrationssvårigheter, såsom depression, ångest eller andra neurologiska störningar.

Samarbete och observation: Det är viktigt att den diagnostiska processen omfattar observationer av symtom i olika miljöer, t.ex. hemma, i skolan eller på arbetet.

Övervägande av behandling: När en diagnos har ställts kan specialisten diskutera behandlingsalternativ med patienten eller vårdgivaren, som kan omfatta beteendeterapi, psykoterapi eller eventuellt farmakoterapi.

Behandling av ADD – terapi och farmakologi

Behandling av uppmärksamhetsstörning (ADD) kan omfatta en rad olika metoder, bland annat beteendeterapi, psykoterapi och eventuellt farmakoterapi. Alla dessa metoder skräddarsys efter patientens individuella behov.

  1. Kognitiv beteendeterapi: Beteendeterapi är en viktig del av behandlingen av ADD. Den kan omfatta följande metoder:
    • Träning i organisatoriska färdigheter: Hjälpa till att utveckla förmågan att planera, organisera och hantera tid.
    • Social färdighetsträning: Lära ut strategier för effektiv kommunikation och social interaktion.
    • Coping-utbildning: Hjälpa till att känna igen och hantera känslomässiga och stressiga svårigheter.
    • Föräldrautbildning: Lär föräldrar tekniker för att hantera sitt barns beteende hemma och i skolan.
  2. Psykoterapi: Psykoterapi kan hjälpa personer med ADD att hantera känslomässiga svårigheter, låg självkänsla och andra psykologiska problem. Den introducerar verktyg för bättre självförståelse och impulskontroll.
  3. Läkemedelsbehandling: I vissa fall, när symtomen är allvarliga och har stor inverkan på den dagliga livsföringen, kan läkaren överväga läkemedelsbehandling. De vanligaste läkemedlen är stimulantia som metylfenidat och amfetamin, som kan bidra till att förbättra koncentrationen och impulskontrollen. Dessa läkemedel verkar på nervsystemet och ökar mängden tillgängliga signalsubstanser som dopamin och noradrenalin.

Beslutet om farmakoterapi bör övervägas noga och diskuteras med din läkare. Läkemedel kan vara effektiva, men de kommer också med potentiella biverkningar och risker för missbruk.

Hur bekämpar du ADD?
ADD-behandling – terapi och farmakologi Foto: unsplash.com

Uppmärksamhetsstörning hos vuxna

I vuxensammanhang kallas denna störning ADD hos vuxna (ADD hos vuxna). Symtomen och konsekvenserna av denna störning kan skilja sig åt för vuxna jämfört med barn. Här är några karakteristiska drag för uppmärksamhetsstörningar hos vuxna:

  1. Svårigheter med organisation och planering: Vuxna med ADD kan ha svårt att planera och organisera uppgifter, både på jobbet och i vardagen. De kan ha problem med tidshantering och med att förutsäga och organisera framtida händelser på ett korrekt sätt.
  2. Problem med att behålla uppmärksamheten: Vuxna med ADD kan vara lättdistraherade och ha svårt att fokusera på en aktivitet under längre perioder. De kan ha svårt att behålla fokus på uppgifter som kräver koncentration.
  3. Impulsivitet: Impulsivitet kan yttra sig i att man fattar beslut utan att tänka efter noga, talar utan att tänka eller vidtar riskfyllda åtgärder utan att överväga konsekvenserna.
  4. Känslomässiga problem: Personer med ADD kan uppleva svårigheter att reglera känslor, låg självkänsla, frustration och känslomässiga spänningar.
  5. Svårigheter i relationer: Problem med koncentration och impulskontroll kan påverka sociala relationer. Vuxna med ADD kan ha svårt att lyssna på andra, glömma viktiga åtaganden eller bete sig impulsivt.
  6. Låg självkänsla: På grund av svårigheter att uppnå mål och hantera det dagliga livet kan personer med ADD uppleva låg självkänsla och frustration.
  7. Hinder för arbete och studier: Uppmärksamhetsstörningar kan påverka arbets- och studieprestationer och leda till problem med att slutföra uppgifter, dålig organisation och svårigheter att uppnå mål.

ADD – Vanliga frågor och svar

Vad är ADD?

ADD är en uppmärksamhetsstörning som kännetecknas av problem med koncentration och fokus. Personer med ADD har svårt att vara uppmärksamma på uppgifter och slutföra dem samt att följa instruktioner. ADD är mindre vanligt hos vuxna än hos barn.

Vad är skillnaden mellan ADD och ADHD?

ADHD kännetecknas främst av hyperaktivitet; hos personer med ADD förekommer ingen hyperaktivitet eller så är den på en mycket lägre nivå.

Hur behandlar vi ADD?

Behandling av ADD, som numera vanligen ingår som undertyper av ADHD, kan omfatta beteendeterapi, psykoterapi och eventuellt farmakoterapi. Terapeuter och mentalskötare skräddarsyr en behandlingsplan efter den enskilda patientens behov (hos barn, ungdomar och vuxna) och hjälper dem att hantera koncentrationssvårigheter, impulsivitet och att fungera i vardagen.

Hur hjälper man en person med ADD?

För att hjälpa en person med ADD är det viktigt att ge känslomässigt stöd och förståelse. Att underlätta organisation, planering och ge tydliga instruktioner kan hjälpa till att fungera i vardagen. Att uppmuntra till sunda sömnvanor, motion och en hälsosam kost kan också ha en positiv inverkan och därmed hjälpa till med fokuseringen.

Vad beror ADD på?

Orsakerna till ADD är komplexa och omfattar genetiska, neurobiologiska och miljömässiga faktorer. Det finns en hög sannolikhet för att ärva en tendens till denna störning. Avvikelser i nervsystemet, exponering för toxiner före födseln och miljöfaktorer kan också påverka utvecklingen.

Kan ADD botas?

Det går vanligtvis inte att bota, men det är möjligt att hantera symtomen och förbättra livskvaliteten genom lämplig behandling och terapier. Tidig diagnos och tidiga insatser, tillsammans med effektiva copingstrategier, kan avsevärt förbättra en persons förmåga att fokusera, kontrollera impulser och fungera i samhället.

Förekommer ADD endast hos barn?

Nej, ADD kan förekomma hos både barn och vuxna. Vissa studier tyder faktiskt på att upp till 6 % av den vuxna befolkningen kan kämpa med denna störning.

Är ADD och ADHD samma sak?

ADD och ADHD liknar varandra, men är inte identiska. Den största skillnaden är förekomsten av motorisk hyperaktivitet vid ADHD. Personer med ADD kan ha koncentrationssvårigheter och vara disträa, men de uppvisar inte den överdrivna motoriska aktivitet som är karakteristisk för ADHD.

Kan ADD behandlas?

Ja, ADD kan behandlas med en rad olika strategier, t.ex. beteendeterapi, livsstilsförändringar och i vissa fall läkemedel. Det är viktigt för personer med ADD att lära sig copingstrategier som kan hjälpa dem att hantera sina symtom.

Är ADD ärftligt?

Även om den exakta orsaken till ADD inte är känd tyder forskning på att genetik kan spela en roll. Uppmärksamhetsstörningar är mer sannolika hos personer vars familjer har någon som har upplevt liknande problem tidigare.

Är ADD alltid förknippat med problem i skolan eller på arbetet?

Många personer med ADD upplever svårigheter i skolan eller på arbetet på grund av problem med koncentration och organisation. Men med rätt stöd och strategier kan många personer med ADD bli framgångsrika på dessa områden.

Similar Posts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *