Horners syndrom – symtom, orsaker, behandling

Horners syndrom är ett sällan diagnostiserat neurologiskt tillstånd som kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa. Lär dig mer om dess huvudsakliga symtom, orsaker och behandlingsalternativ.

Horners syndrom – vad är det?

Horners syndrom, även känt som Claude Bernard-Horners syndrom, är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av ett avbrott i den sympatiska innerveringen av ögat mellan ett centrum i hjärnstammen och själva ögat. Sjukdomen kan ha olika orsaker och yttra sig på olika nivåer i nervsystemet. Skador kan uppstå på nivån för den första neuronen i hypothalamus-spinalbanan, till exempel vid skador på den cervikala ryggmärgen. Den kan också uppstå på nivån för den andra neuronen uppströms om gangliet, till exempel när den sympatiska stammen komprimeras av en lungtumör, eller efter byte av fibrer i ganglierna, till exempel på nivån för den inre halspulsådern eller vid tumörer i kavernösa sinus.

Hos barn kan Horners syndrom leda till ett fenomen som kallas heterokromi, dvs. iris i olika färger. Vid denna sjukdom är iris på den sida som påverkas av syndromet blekare. Syndromet har fått sitt namn efter Johann Friedrich Horner, som först beskrev det 1869.

Symtom relaterade till ögat vid Horners syndrom inkluderar ptos, en förträngning av ögonlocket strabism på den drabbade sidan, orsakad av svaghet i de övre och nedre sköldkörtelmusklerna. Ett annat symptom är mios, en förträngning av ögats pupill på den drabbade sidan. Enoftalmus, en uppenbar kollaps av ögongloben i orbita, beskrivs också i Horners syndrom, men detta är en illusion som beror på förträngning av ögonlocksstroma.

En tumör som kan komprimera den sympatiska nerven och leda till Horners syndrom är Pancoasts tumör. I detta fall förloras den sympatiska aktiviteten i det område som innerveras av den sympatiska stammen, vilket leder till de okulära symtom som nämnts tidigare och ytterligare symtom som försämrad svettning i den del av ansiktet som ligger på den drabbade sidan eller diastas i den kutana vaskulaturen som leder till dilatation.

Symtom på Horners syndrom

Horners syndrom kännetecknas av ett antal symtom som huvudsakligen är relaterade till synorganet. Bland de mest karakteristiska av dessa är:

• ptos – förträngning av ögonlocksstroma på den drabbade sidan, orsakad av förlamning eller svaghet i de sympatiskt innerverade övre och undre sköldkörtelmusklerna,
• mios – sammandragning av ögats pupill på den drabbade sidan, orsakad av pupillens sfinktermuskel utan dilatationsmotstånd, vilket resulterar i oregelbunden pupill (anisokoria); pupillen dilateras inte i mörker,
• bristfällig pigmentering av iris – iris på den drabbade sidan är blekare, vilket är särskilt märkbart om skadan är medfödd eller långvarig,
• pupillen utvidgas mycket långsamt,
• enoftalmus – ögongloben ser ut att ha fallit in i ögonhålan, vilket är en illusion som beror på att ögonlocket är förminskat strabism på grund av förlamning av de övre och undre sköldkörtelmusklerna.

Utöver dessa symtom kan Horners syndrom ge ytterligare symtom som anhidros – nedsatt svettning i den del av ansiktet som ligger på den drabbade sidan och vasodilatio – diastas i den kutana kärlmuskulaturen som resulterar i dilatation. Anmärkningsvärt är också den uppenbara exoftalmos och övergående minskning av okulärt tryck, samt förändringar i tårkompositionen.

Orsaker till Horners syndrom

Horners syndrom kan bero på ett antal olika orsaker som leder till avbrott i den sympatiska innerveringen av ögat. Den viktigaste faktorn är skador på nervbanorna, som kan orsakas av en mängd olika faktorer:

• Trauma: Direkt skada på nerverna eller vävnaderna i området kan leda till symtom på Horners syndrom. Till exempel kan trauma mot nacke eller huvud skada nervbanorna som leder till ögat.
• Pancoast-tumör: Detta är en tumör som utvecklas i toppen av lungan och kan komprimera den sympatiska nerven, vilket leder till symtom på Horners syndrom.
• Stroke: En stroke i hjärnan eller ryggmärgen kan skada de nervbanor som ansvarar för den sympatiska innerveringen av ögat.
• Kirurgi: Kirurgi i hals-, bröst- eller huvudområdet kan leda till nervskador och symtom på Horners syndrom.
• Andra neurologiska tillstånd: sjukdomar som multipel skleros, hjärn- eller ryggmärgstumörer och neuroinflammation kan leda till symtom på Horners syndrom.

Det är viktigt att förstå att Horners syndrom är ett syndrom av symtom och inte en självständig sjukdom. Detta innebär att det är resultatet av andra tillstånd eller skador. Därför är diagnos av orsaken till Horners syndrom avgörande för lämplig behandling och hantering av patientens tillstånd.

Horners syndrom hos hund

Horners syndrom hos hundar är ett neurologiskt tillstånd som kan förekomma hos alla raser, även om vissa raser kan vara mer mottagliga. Även om orsakerna till detta syndrom hos hundar kan variera, är det oftast resultatet av trauma, tumör, inflammation eller ryggmärgssjukdom.

Symtomen på Horners syndrom hos hundar liknar dem hos människor. De mest karakteristiska tecknen inkluderar hängande ögonlock, förträngning av pupillen och avsaknad av svettning på den drabbade sidan av ansiktet. Hos hundar kan det också förekomma en förändring av irisfärgen och brokiga irisar. I många fall kan dessa tecken vara subtila och svåra att upptäcka utan en korrekt diagnos.

Diagnos av Horners syndrom hos hundar omfattar en neurologisk undersökning, ögonundersökning och ytterligare bilddiagnostiska undersökningar som CT- eller MRT-undersökningar. Behandlingen beror på orsaken till syndromet och kan omfatta läkemedelsbehandling, kirurgi eller strålbehandling. I fall av trauma eller tumörer är tidig upptäckt och behandling viktigt för att förhindra ytterligare komplikationer.

Det är också värt att notera att Horners syndrom hos hundar inte är ett livshotande tillstånd, men kan vara ett symptom på ett allvarligare tillstånd. Därför är det viktigt att hundägare är medvetna om symtomen och söker veterinärhjälp om de uppstår.

Behandling av Horners syndrom

Horners syndrom är ett syndrom av symtom och inte en sjukdom i sig, så behandlingen handlar främst om att ta itu med den underliggande orsaken. En viktig del är en korrekt diagnos för att identifiera källan till problemet och behandla därefter.

Om orsaken till syndromet är en tumör, som i fallet med Pancoasts tumör, kan behandlingen omfatta kirurgi för att avlägsna tumören, följt av strålbehandling eller kemoterapi för att förstöra eventuella kvarvarande cancerceller. Vid skador kan rehabilitering och fysioterapi vara nödvändigt för att återställa normal nerv- och muskelfunktion.

I de fall orsaken är en neurologisk sjukdom, t.ex. multipel skleros, kan läkemedelsbehandling användas för att kontrollera symtomen och bromsa sjukdomsförloppet. Smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel kan också förskrivas för att lindra symtomen i samband med Horners syndrom.

Det är viktigt att patienterna genomgår regelbundna kontroller och håller koll på eventuella nya symtom eller förändringar i befintliga symtom. Tidig upptäckt och behandling kan bidra till att förhindra ytterligare komplikationer och förbättra patientens livskvalitet.

Sammanfattning – Horners syndrom

Horners syndrom är ett allvarligt neurologiskt tillstånd som kan ha en mängd olika orsaker. Tidig upptäckt och behandling är nyckeln till framgångsrik terapi. Både människor och djur kan drabbas av detta syndrom, så det är viktigt att vara medveten om dess symtom och behandlingsalternativ.