Burrhus Frederic Skinner – vem var han?
Burrhus Frederic Skinner (20 mars 1904 – 18 oktober 1990) – amerikansk psykolog och beteendevetare, en av de mest framstående företrädarna för behaviorismen under efterkrigstiden.
Vem var egentligen Burrhus Frederic Skinner?
Burrhus Frederic Sk inner föddes i Susquehannock, Pennsylvania. Vid sju års ålder flyttade hans familj till Scranton. Skinner tog examen från Scranton Central High School och fortsatte att studera vid Harvard University. Under sina studier var han intresserad av litteratur, men bytte till psykologi på grund av synproblem. Under sina studier erhöll han sin doktorsexamen med en avhandling med titeln. ”Miljöns påverkan på människans beteendemässiga egenskaper”.
Efter examen arbetade Skinner som lärare och forskare vid Massachusetts General Hospital i Boston. År 1931 började han på Harvard University, där han arbetade fram till sin död. Under andra världskriget var Skinner involverad i forskning om de beteendemässiga aspekterna av militär luftfart. Denna forskning resulterade i begreppet ”säkerhetskabin”, som avsevärt minskade antalet dödsfall bland piloter.
Skinner var medlem i American Academy of Arts and Sciences samt i National Academy of Sciences. Han fick många prestigefyllda utmärkelser, inklusive National Medal of Science, samt hedersdoktorat från många universitet. Han avled vid 86 års ålder i Cambridge, Massachusetts.
Burrhus Frederic Skinner – forskning
Skinner började intressera sig för djurs beteende på 1930-talet, och hans forskning fokuserade på hur belöningar och bestraffningar påverkar djurs beteende. Under denna tid utvecklade han också begreppet så kallad beteendekontroll, vilket blev grunden för hans fortsatta forskning. Under 1950- och 1960-talen fortsatte Skinner sin forskning, denna gång med fokus på mänskligt beteende. Hans arbete ledde till skapandet av begrepp som ”självkontroll” och ”självdisciplin”. Skinner trodde att människor kunde kontrollera sitt beteende genom att använda belöningar och bestraffningar, ungefär som djur. Burrhus Skinners operativa forskning väckte genklang i det vetenskapliga samfundet och bidrog till utvecklingen av många vetenskapliga områden som teknik och ekonomi. Skinner är fortfarande en av 1900-talets mest framstående psykologer och hans arbete fortsätter att inspirera forskare runt om i världen.
Vad är vi skyldiga Skinner?
Skinner genomförde många studier om betingning av beteende. Hans mest kända experiment var det så kallade ”råttförsöket”, där en råtta fick lära sig att om den tryckte på en spak skulle den belönas med en bit ost. Skinner fann att råttan lärde sig detta beteendemässigt, snarare än genom någon inre, omedveten process. Skinner genomförde många andra studier om betingning av beteenden, vilket bidrog till att utveckla kunskapen om detta fenomen. Skinner bidrog också till utvecklingen av kunskap om behaviorism. Behaviorism är en inriktning inom psykologin som fokuserar på att studera beteenden snarare än inre, omedvetna processer. Skinner ansåg att behaviorismen var en vetenskap om beteende snarare än mentala tillstånd. Skinner bidrog till utvecklingen av behaviorismen genom sitt arbete med betingning av beteenden. Hans arbete bidrog också till utvecklingen av kunskap om fenomen som inlärning och motivation.
Skinner bidrog också till utvecklingen av kunskap om utbildning. Skinner konstaterade att det finns många undervisningsmetoder som är effektiva, men den viktigaste metoden är den som fokuserar på beteendeinlärning. Skinner bidrog till utvecklingen av kunskap om beteendeinlärning genom sitt arbete med beteendekonditionering. Hans arbete har också bidragit till utvecklingen av kunskap om fenomen som erfarenhetsbaserad inlärning och observationsinlärning.
Skinners arbeten
Skinner var en beteendeforskare som främst fokuserade på att studera konsekvenserna av handlingar. Skinner hävdade att beteenden inte bara lärs in genom belöningar och bestraffningar, utan också genom positiv och negativ förstärkning. Skinner ansåg att beteenden kan förändras genom att förstärka det önskade beteendet och/eller genom att minska det oönskade beteendet. Skinner hävdade att beteendet kan formas av en kontrollerad miljö. Skinner trodde att beteende kan formas av en kontrollerad miljö och inte av inre krafter som motivation eller avsikt.
Skinner var övertygad om att beteendet kan formas av den miljö i vilken det lärs in. Skinner ansåg att det finns tre typer av miljöer som kan påverka beteendet: den naturliga miljön, den artificiella miljön och den sociala miljön. Skinner ansåg att den naturliga miljön är den miljö där beteendet lärs in genom erfarenhet snarare än genom inlärning. Skinner ansåg att den artificiella miljön är en miljö där beteendet lärs in genom inlärning snarare än genom erfarenhet. Skinner ansåg att en social miljö är en miljö där beteendet lärs in genom interaktion med andra människor.
Se även: Beteendevetare
