Ophidiophobia – rädsla för ormar
Vi förknippar ormar med rädsla och fara. Vissa människor har en så stark rädsla för ormar att det kan kallas ofidiofobi. Vad är ofidiophobia och vad är dess orsaker?
Vad är ofidiophobia?
Vad är ofidiofobi? Ofidiophobia är en rädsla för ormar som kan bli en fobi. Denna rädsla kan vara förlamande och få lemmar att darra när man ser en orm. Ofidiofobi kombineras ofta med andra ångeststörningar som araknofobi, en rädsla för spindlar. Symtomen på ofidiofobi liknar dem vid andra fobier, t.ex. panikångest, undvikande av djur och flykt från fara. Orsakerna till spindelfobi kan vara både psykologiska och genetiska. Vissa forskare menar att människor kan ha en naturlig aversion mot ormar. Terapi som ges av en specialist eller terapeut kan dock hjälpa människor som lider av ofidiophobia att vänja sig vid ormar.
Symtom på ofidiofobi?
Ofidiofobi är en typ av fobi som innebär en ogrundad rädsla för ormar. Personer med ofidiofobi kan uppleva panikartad rädsla vid blotta åsynen av en orm eller redan innan de kommer i kontakt med en orm. De åtföljs ofta av symtom som gråt, andnöd, störningar i hjärtrytmen, diarré eller till och med yrsel. Personer som lider av ofidiofobi kan också uppleva rädsla för andra små varelser som spindlar. Dessa symtom är mycket starka och kan få personen att börja gråta, tappa andan eller vara rädd för att dö.
Orsaker till rädsla för ormar?
Rädsla för ormar är en störning som kallas zoofobi, som kan drabba vem som helst. Det är en sjuklig rädsla som utlöses av åsynen av en orm, vilket orsakar förlamande rädsla och starka känslomässiga känslor hos den drabbade personen. Orsakerna till rädslan varierar kraftigt och en läkare bör konsulteras för att ta reda på vad som orsakar denna fobi. Bland annat är den huvudsakliga faktorn som orsakar förlamande rädsla för ormar en försvarsmekanism som gör att den drabbade personen kan hålla sig på avstånd från potentiellt farliga föremål, såsom ormbett. Andra orsaker till rädsla kan vara kopplade till tidiga erfarenheter, som att röra eller vidröra en orm i en djurpark eller annan miljö. Därför är det viktigt att identifiera orsakerna till denna fobi och konsultera en läkare för lämplig behandling.
Hur behandlar man rädsla för ormar?
Behandling av rädsla för ormar bör ske gradvis och på ett säkert sätt. En läkare bör konsulteras innan behandlingen påbörjas. En behandlingsteknik är desensibilisering, vilket innebär att man upplever ormar och spindlar positivt under kontrollerade förhållanden. Denna teknik börjar med minimal kontakt och en gradvis minskning av avståndet.
Andra metoder som används för att behandla ormrädsla är visualisering, avslappning och desensitisering. Visualisering innebär att man föreställer sig situationer där personen upplever ångest och att man kan kontrollera dem. Avslappning innebär tekniker för att minska stressnivåerna och uppnå en bättre känsla av välbefinnande. Avsensibilisering, å andra sidan, innebär att bli bekant med ormar genom att stöta på och observera dem.
Behandling av ormrädsla kan också omfatta ångestdämpande medicinering, beteendeterapi, psykoterapi och avsensibiliseringssessioner. Ångestdämpande läkemedel kan användas för att lindra symtomen på idofobi. Beteendeterapi fokuserar på att förändra beteende och tänkande. Psykoterapi fokuserar på att identifiera källan till rädslan för ormar och hantera rädslosymtomen. Avsensibiliseringssessioner genomförs vanligtvis av en reptilforskare.
Ophidiophobia är en instinktiv, evolutionär rädsla för ormar , som oftast beskrivs som irrationell. Även om de flesta ormarter inte utgör ett dödligt hot mot människor, är rädslan stark och okontrollerbar. När människor upplever rädsla kan de därför reagera på ett sätt som inte är lämpligt för situationen. Det är därför viktigt att eliminera rädslan för att förhindra överreaktioner.
